Tidsmaskinen

Det är inte helt överraskande att tiden bara rinner iväg, dag för dag, och kanske minns man inte varenda en av de, men det som kommer ur barndomen sitter kvar, även om man tror att minnet har svikit en.

Denna bild hittade jag hos http://inspirationivitt.blogspot.com, både ett fint stilleben, men också ett ljus som väcktes till liv. Alla dessa små fina blommor man lade in i boken för att komma ihåg sidan när man var liten, och där bevarades de, både i färg och form och blev fina bokinlägg som man fick vara försiktig med. Varför kom jag ihåg de nu då? För att jag kanske får hälsa på mina minnen igen...:)

Nu i sommar, om allt går bra, ska jag iväg till hemlandet där jag inte har varit på 5-6 år... Alla mina klasskompisar och vänner har gift sig och skaffat ungar, och det är inte alls något jag längtar till att få möta, en framtid som jag inte säkert kommer att ha. Å andra sidan så har de uppfyllt målet med sina liv (antar jag) medan jag har min väg att gå. Det är helt säkert även lättare att få göra det man mest av allt vill när man har fria händer, man ska bara ta vara på den möjligheten...

Det jag däremot längtar till är att få minnas, kanske få tillbaka min kreativitet. Kanske få en annan syn på livet. Och uppskatta det och allt jag får ha, mer än vad jag gör nu. Man är så inne i alla dessa kriser att man ibland glömmer att andas. Hur klarade jag mig förut? Med en lgh som jag la det mesta av min fritid på och ändå var lycklig över, utan någon säker inkomst, men iallafall en som jag inte behöver betala av senare:) Jaaa... det är tider, det som är bakom oss och framför oss.

Glöm inte att leva, mina vänner!

//I